Ångtåg på Västkustbanan

Äntligen är det dax för Svenska Järnvägsklubbens årsmötesresa. Parallellkörning på västkustbanan med ångtåg hör inte till vanligheterna. Speciellt roligt är det att det ena tågen är ett blandat tåg, dvs det kör med både godsvagnar och personvagnar (så gjorde man vanligen förr i tiden).

Ibland är de dyrt att åka ångtåg och 1800 för oss två är i mesta laget, men att titta på är gratis. Som framgår av tabellen så hinner man först titta på tågen innan Falkenberg för att sedan hinna hem till Halmstad och se dem en gång till. Givetvis får man inte missa avgångarna från Halmstad.

Tidtabellen ovan är inte helt exakt så man ska nog vara på plats lite tidigare. Mer exakt information kan man hitta i den dagliga grafen (kolla x063.pdf) som läggs ut varje kväll.

Halmstad - Karlshamn, del I av många

Första etappen avklarad. Som synes var det en liten stigning upp till Mahult. Från Bökö cyklar vi nog västerut mot Halmstad.

Läsk är ok när man besegrat stigningen mot Mahult.

Detta är minnesstenen över översvämningen 1912. Någon obetänksam människa har eldat vid stenen, när frost och vatten om något år har gjort sitt så kommer inskriften att försvinna för alltid. Tågpojken har tagit fotot och därigenom gjort sin första antikvariska dokumentationsinsats .

Bolmabanan var på sin tid känd som en vacker järnväg. Det måste ha varit en upplevelse att tuffa fram längs Simlångens strand. Bilden på världens snyggaste rälsbuss som publicerades 31/3 är tagen på ungefär samma ställe.

Tågpojken utanför Simlångsdalens station som noga räknat var en hållplats.

Under kriget utförde Halmstad - Bolmens järnväg ett av sina mest heroiska transportuppdrag när enorma mängder Sojabönor genom HBJ:s och KVBJ:s försorg transporterades till Karlshamn över 1067 nätet.

Eftersom mitt minne inte är lika bra som Tågpojkens så minns jag inte säkert varför. Kanske var det mineringar eller isläget som gjorde att de lossades i Halmstad. Hur som helst var Sveriges behov av sojabönor stort och den smalspåriga järnvägen utförde sin samhällstjänst med stor kompetens.

Sådär ett halvsekel senare tyckte vi att det var på sin plats att uppmärksamma bedriften genom att cykla till Karlshamn. Eftersom Tågpojken bara är 8 och vi har många andra saker att göra så kommer det nog att ta ett bra tag.

Nu har vi i alla fall börjat och etappen Simlångsdalen - Mahult är avklarad.

Med ångtåg till Smålands Burseryd

Många ur min generation har kanske lite svårt att se det museala i dessa vagnar. men de är faktiskt tagna ur tjänst och överförda till ett järnvägsmuseum. För Tågpojken är de dock urgamla och hans favorit är den vita resgodsvagnen längst bort.

En vimmelbild från vårmarknaden i Burseryd.

Tågfamiljen väntar på avgång från Landeryd.

Trainman och Tågpojken vid ett av våra absoluta favoritlok T 23 som under sin tid som smalspårslok hette Tp4. Som vanligt var allt snyggast på femtiotalet.



Det mäktiga ångloket B 1312 gör rundgång i Landeryd.

Så var det åter dax för den årliga resan med ångtåg till Smålands Burseryd. Dragkraft var B 1312 byggd 1916 av Motala verkstäder och resan organiserades av Landeryds Järnvägsmuseum .

Solen sken över utflyktståget som i lagom hastighet tuffade fram längst den sista trafikerade delen av Västra Centralbanan. Förutom det lilla samhället Broaryd blev det bestående minnet av rutten de mäktiga mossmarker som helt präglar landskapet.

Själva marknaden hade allt som man kan begära. Massor av gigantiska plastvapen till barnen och flottiga munkar till föräldrarna. Mätta, belåtna och med en välbeväpnad lillebror kunde vi efter en och en halv timme vända hemåt.