Från Strömsnäsbruk till Ljungby på SSJ, del II

Resan fortsatte sen till till Ljungby via Bäck och Kånna. Som framgått av den förrförra postningen lämnade vi SSJ i Ljungbny och vek av mot Halmstad längs Halmstad-Bolmens järnväg. När vi kom hem kunde vi med stolthet konstatera att vi  färdats hela vägen mellan Markaryd och Värnamo längs SSJ. Vi har under året fotograferat alla kvarvarande stationer och åkt rälsbuss på den enda del som  fortfarande trafikeras. Till våren kommer vi att fortsätta med sträckan Markaryd - Kärreberga.

Innan dess kommer vi dock att hinna med andra utflykter. Förhoppningsvis kommer vi att vara i Markaryd igen den 27/11 09.50 för att ta ångtåget till Hässleholm. Där kommer vi att fira  Hässleholms järnvägs 150 år jubileum som inbegriper  ångtåg, rälsbussar och visning av en stor modelljärnväg.

Vår spännande SSJ-dag  avslutades med stationsbesök i Bäck, Kånna och Ljungby.

Stationen i Bäck verkar vara stadd i ett stilla förfall och vi blev lite oroade över fukttendenserna.

Här är stationen ur ett annat perspektiv samt utan skuggande träd och fasadputs. Fotot ovan togs ungefär från semaforen.

Tågpojken begrundar den öde banvallen mellan Hamneda och Kånna.

Stationen i Kånna är numera en välskött villa.

Här är samma station för 110 år sedan.

Tågpojken lägger om en växel i Ljungby. Givetvis är det ingen lämplig lek på en plats där det kan passera tåg.

Ljungby är dock en järnvägsfientlig kommun, så det är helt riskfritt att leka med växeln.

Annat var det 50-talet när Ljungby var en järnvägsknut. Det ser ut som att spåren till höger från början hörde  till Vislanda-Bolmens järnväg.  Om man följde de smala spåren (1067 mm) hamnade man i Halmstad eller Karlshamn. De normalspåriga spåren till vänster hörde till Skåne-Smålands järnväg som gick mellan Kärreberga och Värnamo.

Från Strömsnäsbruk till Ljungby på SSJ, del I

Efter vår utfärd med pressen mellan Strömsnäsbruk och Markaryd satte vi oss i bilen och åkte norrut längs Skånes-Smålands järnväg. Eftersom vi inhandlat några förnämliga bildhäften på museet i Strömsnäsbruk kunde vi hela tiden jämföra vår avslagna nutid med bilder från järnvägens storhetstid.

Bilderna nedan är tagna mellan Strömsnäsbruk och Hamneda.

 Tågpojken inspekterar rälsen strax innan Traryd. Förhoppningsvis kommer Skåne -Smålands  Jernvgsmuseiföring att trafikera hela sträckan Traryd - Markaryd i framtiden.

När vi kom till Traryd möttes vi av en sorglig syn. Stationen var nyligen riven och bara rälsen och plattformen återstod.

Hotellet bredvid stationen verkar inte längre ta emot några gäster.

Annat var det 1899 när SSJ: lok nummer fem  avgick från Traryd.

Vi möttes av ytterligare en besvikelse i Hornsborg där stationen också var riven. Vi hittade dock en något sliten men charmig banvaktsstuga.

I Hamneda fanns stationen kvar men i ett mycket förändrat skick. Miljön var så förändrad att vi fick ta hjälp av de trevliga Hamnedaborna för att hitta stationen.

Så sent som 1974 såg stationen ut som en klassisk SSJ station.

Tågpojken i Massmedia - igen

Som den säkert alla minns har vi varit med i massmedia förut. Efter att ha deltagit i smalspårsfrämjandets årsmöte  kunde man skymta Tågpojkens huvud i den utmärkta tidningen Smalspårigt. Nu har vi varit i tidningen igen, närmare bestämt i Hallandspostens/Hallands nyheters lördagsbilaga.

Utan att på något vis nedvärdera Smalspårigt får vi nog konstatera att text och bild denna gång höll en lite högre nivå. Själv var jag lite nervös för hur det skulle bli. Det är ju inte alldeles lät att beskriva två tågfanatiker på utflykt. Det kan lätt bli lite överdrivet lustigt  eller en historia som fokuserar på vilken kognitiv stil ett barn råkar ha.

Ulrika Ahlberg undvek alla fallgropar och skrev en text som vi tycker beskriver oss väl och Emma Gustafsson tog fantastiska bilder. Den som vill veta mer om vår resa mellan Strömsnäsbruk och Markaryd kan ladda ned den scannade artikeln här (upplösningen är dålig på skärmen men blir bra efter nedladdning).

 Här är vi och pressen på väg från Strömsnäsbruk till Markaryd.

 Thimsfors station med den klassiska SSJ-teglingen.

 Tågpojken undersöker ett nytt museifordon.

 Vi är lite osäkra på om Axhult station verkligen blivit snyggare i denna färgsättning.

 Här står Y6 motorvagnen uppställd utanför stationen i Strömsnäsbruk. Det var mycket folk som ville åka med till marknaden i Markaryd.

 Marknadståget organiserades av Skånes-Smålands Jernvägsmuseiföreing . Som vanligt möttes vi av stor vänlighet och fick en speciell visning av det lilla järnvägsmuseet.

På väg hem

Vi har varit på en alldeles ovanligt trevlig  tågutflykt, träffat trevliga människor och åkt nostalgiska rälsbussar. Om allt detta kommer vi att berätta senare.

På vägen hem passade vi på att se några bonusstationer vid den sedan länge nedlagda Halmstad - Bolmens Järnväg.. Byholma och Åsen är trevliga små samhällen, men det kändes ändå lite sorgligt att tänka på hur öde och folktomma de var. För inte så länge sedan var de livliga stationssamhällen.

Vi skyndade oss hem i höstmörkret för att genom En resa på spåret från Karlshamn till Halmstad drömma oss tillbaka till flydda tider. Boken  är ett resultat av 15 studiecirklar och ger en  bred bild av vanliga människors liv längs banan. Den rekommenderas varmt.  

Tack vare den hjälpsamma lokalbefolkningen hittade vi till slut stationshuset i Byholma. Vi blev lite oroade av det verkade stå öde och ouppvärmt. 

Tågpojken flydde det tilltagande regnet och sökte skydd i det gamla godsmagasinet.

Byholma för 108 år sedan. Alfred Danielsson var stins och godsavsändningen domminerades som synes av trävaror. Till stationen kom fodervaror och kalk till jordbruket. I samhället kunde man handla i två butiker och en köttaffär. När man handlat färdigt kunde man gå till kaféet och fika. Det fann också småskola och mejeri. Av detta diversifierade näringsliv återstår inget.

Till Åsen skulle vi aldrig ha hittat om inte Tågpojken råkat vara en mänsklig GPS.  Nu är samhället bara några hus som ligger lite udda vid sidan av vägen till Lidhult.

År 1912 fanns det flera affärer, folkskola och egen telefonstation i Åsen.

 

Lidhult är en av få orter längs HBJ som överlevt järnvägen. Här tillverkas det bland annat truckar.

Tillbaka på Skåne -Smålands Järnväg

Vårt viktigaste arkeologihistoriska projekt är för tillfället  Skåne-Smålands järnväg. Banan löper i  Finnveden  genom ett uråldrigt kulturlandskap fyllt av fornlämningar och industriminnen.. Vi rekommenderar den som vill uppleva denna kulturellt rika bygd att  lämna de stora vägarna (som bara passerar mossar och impediment). Istället bör man följa  den uråldriga Lagastigen och passa på att besöka spännande platser som Berga och Hamneda.  

För den som föredrar lite mer moderna nöjen rekommenderas varmt High Chaparall. En av få nöjesparker som man inte känner sig lurad av, det är verkligen värt varenda krona. Dessutom kan man passa på att se Sverige enda 750 mm bana med tillhörande ånglok från Polen.

Vidöstern station, idag en idyllisk sommarstuga. Om det blir som Tågpojken hoppas kommer snart godstågen åter att passera Vidöstern.

Vidöstern måste vara en av Sveriges vackrast belägna stationer. Detta är utsikten från stationen mot sjön Vidöstern.

Vid infarten mot Åminne kan man konstatera att det blir en del att göra om trafiken skall återupptas.

En banvaktstuga i Åminne. Notera den för banan typiska teglingen. Den som vill ha de exakta koordinaterna till denna och andra banvaktstugor skall kolla denna sida.

Åminne station är tyvärr reveterad. På dörrarna kan man fortfarande läsa Expedition och Väntsal.

Sveriges enda 750 mm lok lämnar New Mexico.

En av många nöjen på High Chaparall.

Även den mest seriösa kulturbloggare måste ibland skoja till det. (Foto: Frank Persson)

En halvtimme i Vetlanda

Vägen till Vetlanda var idyllisk och det fanns mycket att se. I Vetlanda åt vi en glass och begrundade det sorgliga faktumet att vi befann oss vid rälsen slut.

Här tar spåren slut. Till det järnvägsfientliga Åseda får man ta bussen.

S

Om några år är det nog slut med Y1:or på svenska spår. Den som tycker om rälsbussar med italiensk design bör passa på att åka till mindre orter i Småland innan de försvinner..

På denna bild ger stationsområdet i Vetlanda gav ett lite sömnigt intryck. Fast nästa sommar kommer det nya resecentrumet vara färdigt. Kanske kommer detta att hjälpa politikerna i Åseda till  insikt om den spårbundna trafiken fördelar.

Åter i Nässjö

Så var det åter dax att utnyttja Merresors förnämliga erbjudande; för bara 120 kronor kan man få uppleva hela det småländska höglandets järnvägsnät. Fram till den 26/8 gäller erbjudandet måndag -torsdag samt lördag. Under hösten gäller gäller det endast lördagar.

Eftersom Hultsfredsfestivalen hastigt gått i konkurs öppnade sig möjligheten att  nå ända till Hultsfred med ett planerat extratåg utan att störas av några större folkmängder. Tyvärr var extratåget ersatt med buss och en bussfärd till Hultsfred tor. kändes inte så lockande.

Vi ändrade planeringen och passade istället på att se det utmärkta järnvägsmuseet i Nässjö . Nytt resemål blev istället..........Vetlanda.

S

Den som har med sig Järnvägsdata missar inga förgreningspunkter eller banvaktsstugor.

  En lite sliten men säkert funktionsduglig T21:a. Tysk design och kvalitet.

E

Ett diorama som skildrar den fruktansvärda tågolyckan i Holmsveden 1917 där 11 ryska krigsinvalider dog.

B

Bröderna Edgars berömda vinterbana i N skala var en museal höjdpunkt.

Efter museibesöket passade vi som vanligt på att äta på den utmärkta torggrillen i Nässjö.