Trainman bygger ett diorama

Bakom loket kan man skymta ett gravröse som delvis förstörts vid bygget av järnvägen.

Ett tidstypiskt persontåg med resgodsvagn passerar sjön.

Hällkistan passeras av ett persontåg.

Från den numera ganska förstörda hällkistan har man en vacker utsikt över sjön

Som framgår så är sjön bara en liten del av en tämligen liten modelljärnväg.

Eftersom det varit sportlov har Trainman inte fokuserat så mycket på det dagliga arbetet med Finnvedens äldsta stenålder. Istället har den kreativa energin riktats mot bygget av den Halmstad-Bolmen inspirerade modelljärnvägen i skala HOe.

Av plywood, småstenar, frigolit, björkrötter, vitlim, el-sladdar och många andra konstiga saker har en svensk insjö skapats. Den är delbar så man kan putsa sjön och spegeln bakom när det behövs.

Efter att ha googlat lite verkar det som att de andra dioramabyggargrupperna består av rollspelare (troll-dioramor) samt krigshistoriskt intresserade personer (skyttegravs-dioramor). Min egen järnvägs-diorama blir nog en blandning av järnvägshistorik och kulturgeografi. Jag har redan gjort en hällkista (en grav från sista delen stenåldern) och ett skadat gravröse. På nästa del av landskapet planerar jag en hagmark med parceller och odlingsrösen.

Diroramor är nog inte riktigt rätt i den moderna multimediavärlden. Men den som studerat människor på ett museum vet att dioramorna alltid vinner kampen om besökarna. Till och med de vildaste barnen brukar fromt titta på Halmstad för hundra är sedan eller Stenålderns vegetation och hus. Museet i Halmstad hade tidigare ett vackert stadsdiorama, men den är numera förvisad till rådhuset, ett besök rekommenderas.

Väl medveten om att det kan verka lite konservativt vill jag alltså slå ett slag för dioraman. Pedagogiskt oöverträffat, meditativt att bygga och nästan gratis. Dessutom får man vara omnipotent och bestämma tid, årstid, väder och allt annat (ska man ha en Gulf mack eller en BP ?).

Tågpojken går på möte med SJK

Tågpojken tittar intresserat på bilder på RC-lok i olika målningar.

Såväl Tågpojken som Trainman har ibland lite svårt att behålla fokus på olika möten. Men när Svenska järnvägsklubben har möte är vi koncentrerade, trots att det är lite sent för Tågpojken. Idag har vi tittat på bilder från ett järnvägsjubileum i Hässleholm 1990 och en mängd bilder på RC-lok vilket speciellt intresserade Tågpojken

Tyvärr fick vi lämna lite tidigare så vi missade diabilderna på diesellok. Tranman anar att det nog fanns en del av nostalgiskt intresse i den kasseten.

För de som är intresserad av tåg rekomenderas verkligen att gå med i Svenska järnvägsklubben. Förrutom de utmärkta tidningen Tåg som vi tidigare propagerat för, så kan man också gå på lärorika möten och träffa andra tågintresserade.

När vet man att man är en trainspotter ?

Den mystiska röda RC 6:an som jag bara var tvungen att fotografera. Senare har jag lärt mig att den tillhör Affärsverket Statens Järnvägar. Den röda färgsättningen fick den när den var uthyrd till Tågkompaniet.

En X2:a passerar Älmhults station i hög fart.

Tågpojken föddes som en färdig trainspotter, så i det fallet så är det ju lätt. Det är mer komplicerat för oss andra som sakta glidit in i tågintresset. Kanske råkar man allt oftare passera bangården när man varit och storhandlat på Maxi. Men det kan ju vara en slump... eller för barnens skull.... Tågpojken tycker ju att det är roligt....osv.

Det kan finnas många förklaringar till varför man tenderar att hamna i järnvägsmiljöer. Man behöver ju inte vara en trainspotter för det.

Själv kan jag genom att det finns datum på fotona exakt datera min förvandling till en äkta trainspotter till klockan sex på kvällen den 17/5 2007.

Vid tillfället jobbade jag några veckor i Älmhult. Med min intresseprofil så kan man göra följande saker i Älmhult; bli tvingad till gå på IKEA, titta på Linnés Råshult och springa i de vackra hagmarkerna.

Trots att det är fantastiskt fint vid Möckelns stränder i mitten av maj så kände jag ändå en viss brist på stimulans efter några dagar.

Helt plötsligt befann jag mig ensam med min kamera på Älmhults station fotograferades en sällsynt röd RC 6:a.

Om man utan att ha ett vettigt ärende befinner sig ensam vid en järnvägslinje med sin kamera, då har man definitivt passerat gränsen utan återvändo.......

Man är en trainspotter.

Månadens höjdpunkt, tidningen TÅG

Tågpojkens lillebror dyker upp så fort en kamera kommer fram. Han är egentligen inte intresserad av att Märklin kommit med en T44 i Skala 1:87.

Tågpojken specialstuderar 70-talsbilder från Rättviks kalkbruk.

Igår kom årets första nummer av tidningen tåg. Månadens huvudnyhet var att Nygårdstunnlen öppnats. Själv har jag inte haft en aning om att bygget pågick, men Tågpojken var som vanligt välinformerad och visste allt. Min favorit var den historiska artikeln om A-betongs sliperstillverkning i Vislanda. Det finns kanske inte något för alla i Tåg men det finns mycket för några, eller hur man nu ska säga.

Kolla själva: http://www.sjk.se/tag/

Eller besök en välsorterad tidningsbutik och spendera 55 kronor på något seriöst bra.