Här är ett exempel på arkeologi som är relativt lättbegriplig. Närmast ser man 1500 talets vallgrav och längre bort grundmurarna till Halmstads befästningsverk från 1600 talets början.
Detta är ett lite mer diffust arkeologiskt uttryck. Bortom den vackra linåkern påträffades silvermynt från mellanöstern och Tyskland. Glaspärlor, deglar till bronsgjutning, rester av metallhantverk och keramik från andra sidan östersjön. Platsen var utan tvekan av betydelse under vikingatiden.
Här står Tågpojken på en O-vagn på Hångers station. Detta är en arkeologi helt utan makt, kungar och militärer.
Märkligt nog var de ensamma och sönderfallande vagnarna, förutom rälsen, de enda spåren av den en gång så betydelsefulla Skåne-Smålands järnväg. Värnamo kommun har inte riktigt tagit sitt kulturhistoriska ansvar vad det gäller denna stationsmiljö.
Här blir arkeologin riktigt komplicerad. Efter mycket letande hittade vi till slut spåret i Vittaryds utkant.
Det kan kanske inte jämföras med upptäckten Centralamerikas tempelruiner, men det var inte utan glädje vi till slut nådde fram till Vittaryds station.
Vi har varit slarviga med att uppdatera på den senaste tiden. Som framgått tidigare så har det inte fungerat speciellt bra med bilduppladdningen på blogger. Den bloggansvariga har dessutom varit ute och ägnat sig åt lite traditionell arkeologi.
Detta har dock inte hindrat oss från att titta på våra lokala godståg, resa till Vetlanda och mycket mer. Som framgår av bilderna har vi också ägnat de materiella resterna av Skånes-Smålands järnväg ett visst intresse. Vi kan varmt rekommendera 1435 Skåne-Smålands järnväg DVD för den som är intresserad av att vidga sitt järnvägsarkeologiska vetande. Det är en märklig känsla att se sextiotalets godståg dundra förbi Hångers välskötta station när man vet om dess nuvarande sorgliga tillstånd.
