Inte ens tågpojkar är oföränderliga, små tågpojkar blir större pojkar med bredare intressen. Vid någon tidpunkt målas pojkrummet med en modern färg, Mikael Jackson affischen sätts upp och modelljärnvägen förpassas till källaren. Där befinner sig Frank och jag anar att han inte kommer vilja vara en tågpojke så mycket längre till.
Det betyder dock inte att äventyren tar slut. Som framgår av bilderna nedan är det istället så att vi försöker förstå och dokumentera mer komplicerade sammanhang. Våra resor går allt oftare till nedlagda industrier och andra glömda platser. Franks utmärkta minne och känsla för detaljer gör varje biltur till ett mikro-historiskt äventyr. Där andra bara ser hus kan Frank berätta om före detta charkuterifabriker och för länge sedan nedlagda mjölkaffärer. Själv har jag haft möjligheten att lära mig allt om halmstads centrala bebyggelse; åt vem husen byggdes, vem som ritade dem och när det byggdes. Tyvärr är det ju så att mitt minne inte är så bra, men något har i alla fall fastnat.
Vi kommer såklart inte lägga ned våra tågutflykter och varje tur till Ica.Maxi kommer passera bangården. Om inte annat kommer undertecknad se till det. Trainman är nämligen i den åldern där det känns allt mindre viktigt att vara som alla andra. Det kändes helt rimligt att ge mig själv ett ex av Hilding Carlsson och hans rälsbussar i julklapp. Jag känner också att min modelljärnväg borde utvecklas med större trafikmöjligheter. Kanske borde man ha en trädgårdsjärnväg?
På återseende önskar Trainman och Tågpojken.
För sex år sedan besökte vi Banmuseet i Ängelholm för första gången. Vi har återvänt många gånger under de senaste åren. Nu hotas det av nedläggning vilket är typiskt för vår tid. Om Trafikverket har något som faktiskt fungerar måste det förstås läggas ned.
Gamla tegelbruket är Halmstads mest estetiska övergivna plats.
Nöjesparken Masten kommer snart att vara försvunnen. Vi blev alla lite gripna av vetskapen om att tre unga människor dog här vid ett kaotiskt insläpp till en Gyllene tider konsert 1981. Tragedin var början till slutet för festplatsen.
Frank i Sölvesborg, en stad med en arkitektur som tilltalade honom
Alfreds källa i Frennarp påstods ha ett hälsobringande vatten, vi är lite tveksamma.
Här håller vi på att dokumentera rivningen av Hallägraskolan. Trainman har inga ljusare minnen från sin högstadietid i detta mexitegel-monstrum.
Här är vi vid stationen i Ryaberg. I bakgrunden den gamla affären där man fortfarande kan se en burk med islandssill i fönstret.
Det är inte ofta vi kan komma överens i arketekturfrågor. Frank tycker vurmar för mexitegel och tycker att Vallås är ett inspirerande bostadsområde. Som alla andra som faktiskt upplevt 70-talet är Trainman mycket skeptisk till den tidens estetik. Vi är dock överens om att Östergård är ett fantastiskt område. (Foto: Frank)
Kan det verkligen vara så att ett tefat landade utanför Ängelholm den 18 maj 1946?
Bilkyrkogården i Ryd är utan tvekan det mest intressanta fornminnet i Kronobergs län. Sakta sjunker de rostiga bilarna ned i mossen.
Frank och lillebror på en arkeologisk undersökning i Blekinge. Jag är frestad att skriva att de diskuterar arkeologi men i själva verket pekar Nils på en padda som samlat ned i gropen.
Här sticker Frank upp huvudet ur Hallands äldsta byggnad; Tolarpsgånggriften.
Härifrån kunde vårt kustartilleri beskjuta allt från Kullen till Ven. Nu är kanonen en del av det utmärkta beredskapsmuseet i Djuramossa.
Både Frank och hans lillebror var mycket imponerade av Kristianstad. Det är en stad som påminner om Halmstad på många sätt. Tyvärr har dock Halmstad utsatts för en omfattande sanering/vandalisering under 70-talet vilket känns så sorgligt och onödigt när man anar hur det skulle kunna ha blivit.
Årets sista möte med järnvägsklubben. Som vanligt var vi på Halmstads modelljärnvägsklubb och tittade på luciatågen. Ni kanske anar vem som är Tågpojken?
