Tågpojken säger adjö

Inte ens tågpojkar är oföränderliga, små tågpojkar blir större pojkar med bredare intressen. Vid någon tidpunkt målas pojkrummet med en modern färg, Mikael Jackson affischen sätts upp och modelljärnvägen förpassas till källaren. Där befinner sig Frank och jag anar att han inte kommer vilja vara en tågpojke så mycket längre till.  

Det betyder dock inte att äventyren tar slut. Som framgår av bilderna nedan är det istället så att vi försöker förstå och dokumentera mer komplicerade sammanhang. Våra resor går allt oftare till nedlagda industrier och andra glömda platser. Franks utmärkta minne och känsla för detaljer gör varje biltur till ett mikro-historiskt äventyr. Där  andra bara ser hus kan Frank berätta om före detta charkuterifabriker och för länge sedan nedlagda mjölkaffärer. Själv har jag haft möjligheten att lära mig allt om halmstads centrala bebyggelse; åt vem husen byggdes, vem som ritade dem och när det byggdes. Tyvärr är det ju så att mitt minne inte är så bra, men något har i alla fall fastnat.

Vi kommer såklart inte lägga ned våra tågutflykter och varje tur till Ica.Maxi kommer passera bangården. Om inte annat kommer undertecknad se till det. Trainman är nämligen i den åldern där det känns allt mindre viktigt att vara som alla andra. Det kändes helt rimligt att ge mig själv ett ex av Hilding Carlsson och hans rälsbussar i julklapp. Jag känner också att min modelljärnväg borde utvecklas med större trafikmöjligheter. Kanske borde man ha en trädgårdsjärnväg?

På återseende önskar Trainman och Tågpojken.

 För sex år sedan besökte vi Banmuseet i Ängelholm för första gången. Vi har återvänt många gånger under de senaste åren. Nu hotas det av nedläggning vilket är typiskt för vår tid. Om Trafikverket har något som faktiskt fungerar måste det förstås läggas ned.

Gamla tegelbruket är Halmstads mest estetiska övergivna plats.

 Nöjesparken Masten kommer snart att vara försvunnen. Vi blev alla lite gripna av vetskapen om att tre unga människor dog här vid ett kaotiskt insläpp till en Gyllene tider konsert 1981. Tragedin var början till slutet för festplatsen.

Frank i Sölvesborg, en stad med en arkitektur som tilltalade honom

 Alfreds källa i Frennarp  påstods ha ett hälsobringande vatten, vi är lite tveksamma.

Här håller vi på att dokumentera rivningen av Hallägraskolan. Trainman har inga ljusare minnen från sin högstadietid i detta mexitegel-monstrum.

Här är vi vid stationen i Ryaberg. I bakgrunden den gamla affären där man fortfarande kan se en burk med islandssill i fönstret.

Det är inte ofta vi kan komma överens i arketekturfrågor. Frank tycker vurmar för mexitegel och tycker att Vallås är ett inspirerande bostadsområde. Som alla andra som faktiskt upplevt 70-talet  är Trainman mycket skeptisk till den tidens estetik. Vi är dock överens om att Östergård är ett fantastiskt område. (Foto: Frank)

Kan det verkligen vara så att ett tefat landade utanför Ängelholm den 18 maj 1946?

Bilkyrkogården i Ryd är utan tvekan det mest intressanta fornminnet i Kronobergs län. Sakta sjunker de rostiga bilarna ned i mossen.

Frank och lillebror på en arkeologisk undersökning  i Blekinge. Jag är frestad att skriva att de diskuterar arkeologi men i själva verket pekar Nils på en padda som samlat ned i gropen.

Här sticker Frank upp huvudet ur Hallands äldsta byggnad; Tolarpsgånggriften.

Härifrån kunde vårt kustartilleri beskjuta allt från Kullen till Ven. Nu är kanonen en del av det utmärkta beredskapsmuseet i  Djuramossa.

Både Frank och hans lillebror var mycket imponerade av Kristianstad. Det är en stad som påminner om Halmstad på många sätt. Tyvärr har dock Halmstad utsatts för en omfattande sanering/vandalisering under 70-talet vilket känns så sorgligt och onödigt när man anar hur det skulle kunna ha blivit.

Årets sista möte med järnvägsklubben. Som vanligt var vi på Halmstads modelljärnvägsklubb och tittade på luciatågen. Ni kanske anar vem som är Tågpojken?

Ett nytt försök med Skånetrafiken

Det har varit lite trögt med uppdateringarna på senare tid. Arbete på annan ort och skrivande av en bok har tagit all tid vid datorn. Vi har dock hunnit med många spännande utflyckter. Av arbetsskäl har mycket av vårt resande varit i Blekinge och nordöstra Skåne. Vi inledde dock sommaren med en regnig utflykt till södra Skåne. Till skillnad från i vintras kunde Skånetrafiken ta oss ända till Simrishamn. Det var inga större förseningar och toaletterna fungerade i alla fall lite bättre än sist.

 I Ängelholm passade vi på att fotografera hus. Detta funkishus vid Rönne å är en absolut favorit som vi tittar på varje gång vi är i stan.

Här tittar vi på Den nyrenoverade stationen i Malmö. Banhallen är unik för Sverige berättade Tågpojken.

Som vanligt hade tågpojken mycket att berätta om industrihistorien kring banan

Målet för vår resa var Simrishamn och på vägen passade vi på att besöka Ystad.

Tågpojken ser något malplacerad ut i det idylliska Ystad.

En gladare Tågpojken på konditori i Ystad.

Vi hann inte se så mycket av Simrishamn innan vi åkte hem med en X 11. På vägen  passade vi på att färdas på den gamla västkustbanan och fick bland annat se Teckomatorp.

Tågmöte i Halmstad

Det går ju bara inte att undvika den givna ordvitsen Tågmöte i Halmstad när vi skådat tåg tillsammans med Felix Hubertsson från Olofström. Felix driver den utmärkta bildsiten Lokstallet som vi varmt rekommenderar. Vi har dock aldrig mötts i verkligheten men under hans kortsemester i Halmstad passade vi på att skåda lite tåg tillsammans. Som väntat var det en trevlig upplevelse och det fanns mycket att diskutera.

Tre tågskådare samlade på rangerbangården i Halmstad.

Eftersom SJ tvingats lämna tillbaka ett antal X31:or till Västtrafik har vi för tillfället en spännande blandning av lok och motorvagnar på västkustbanan. Alla vi var överens om att RC6 1346 var en större upplevelse än en X31:a.

Här syns två tågentusiaster i spänd väntan på SJ:s Intercity.

På rangerbangården pågick växling med Peterson rails T 43:a vilket givetvis dokumenterades.

Här återvänder loket till sin viloplats vid lokstallarna.

Efter avslutad växling avgick godspendlen till Mälardalen dragen av Rc3 1057. I bakgrunden skymtar Halmstad järnverk.

Vardag i Halmstad

Säkert har alla trogna bloggföljare noterat att det varit dåligt med uppdateringar på senare tid. Det beror inte på bristande intresse eller färre tågäventyr. Istället är det så att en uppsats om smålands äldsta stenålder tagit all datortid. Ur publikperspektiv har det nog varit en dålig prioritering. Det genomsnittliga antalet för en akademisk avhandling lär vara sju personer.  Denna blogg är i jämförelse en enorm publiksuccé.

Vi utlovar bättring och kan förvarna om mängder med spännande bilder. Vår cykling till Karlshamn längs Halmstad-Bolmens järnväg har fortsatt under våren och vi har tågspanat i Klippan, Göteborg och Ängelholm. Mindre publikfriande är våra kommande bilder från Halmstads alla industri- och stickspår. Fast trots allt är det nog ett ämne som intresserar fler än sju personer.

 Vi börjar med några bilder från vår tågspanar-vardag, några vardagliga andra lite ovanliga.

Tyvärr har det gamla Rapidloket slutat dra mättåget Så vi fick nöja oss med att titta på Rc 6 1325 vilket inte är det sämsta. I bakgrunden passerar ett södergående containertåg.

Halmstad har fått två nya godspendlar. Detta stiliga diesellok är Peterson Rails T43:a som  drar vagnar från bilhamnen till bangården.

Att SJ börjat använda X40 motorvagnar på västkustbanan är en förbättring gentemot de tråkiga X 31:orna.

Här ser vi tågpojken framför två T44:or som växlar tåget från pappersbruket i Hylte.

Här har vi Peterson Rails 185 lok som drar ett biltåg till Umeå tre gånger i veckan. Den som är intresserad av att titta bör åka till bangården vid fyratiden på eftermiddagen måndagar, onsdagar eller fredagar.

Här avgår tåget med stålämnen till Burseryd från bangården i Halmstad.

Längs Halmstad Bolmens järnväg: Skedala - Marbäck

En av vinterns projekt har varit att färdigställa vår dokumentation av Halmstad - Bolmens järnväg. Eftersom vi har nära till denna järnväg kan vi passa på när det blir tid över. Dessa bilder tog vi medan Tågpojkens lillebror tränade fotboll.

Skedala station är flyttad eftersom den var i vägen när den nya vägen till Växjö skulle byggas. Den ligger omedelbart bredvid vägen med bevarad snickarglädje och stationsskylt.

 Här är en kaffestund vid samma station för cirka 110 år sedan.

Marbäcks station är under renovering.

För 110 år sedan var den nybyggd.

Pappersbruket i Marbäck var en stor godskund. Huset på bilden är en torklada för papper.

På resa med Skånetrafiken

Strax innan nyår passade vi på att prova Skånetrafikens nya dagskort.som gäller i hela Skåne. För 310  kronor (en vuxen + ett barn) kan man åka kollektivt så mycket man vill under 24 timmar. Det är inte lätt att hitta information om detta erbjudande på Skånetrafikens hemsida, den som är intresserad  kan följa denna länk..

När vi åkte var det nio dagar sedan det hade snöat och vi upplevde ingen snö som var högre än anklarna. Naivt nog antog vi att det skulle fungera nästan som vanligt. Det visade sig dock att väldigt många tåg var inställda till och med någon gång i februari. Andra tåg var bara försvunna utan information. De övriga gick helt slumpmässigt så det var bara att ställa sig på plattformen och vänta.

I fortsättningen skall vi undvika Skånetrafiken vintertid. Dagskortet har dock stor potential och vi kommer definitivt att försöka igen vid en årstid som passar det svenska järnvägssystemet bättre. Det vill säga någon gång mellan den sista frosten och den första lövhalkan.

Vi imponerades båda av den nya stationen vid Triangeln i Malmö. Därifrån var det bara några hundra meter till den utmärkta bokhandeln Stenvalls där vi köpte en dyr men viktig bok om Östra centralbanan.

Kristianstads station i vinterskymning.

En ganska frusen tågpojken framför starten för den oelektrifierade Åhusbanan.

På det hela taget var Kristianstad en positiv överraskning. Det var en vacker stad med ett utmärkt gammaldags konditori. Vi kommer definitivt att återvända.

Tågpojken vinner prestigefull tävling

Igår var det dax för den årliga frågesporten i vår lokala SJK (Svenska järnvägsklubben) avdelning. Förra året lyckades Tågpojken nå en hedrande delad andraplats. I år gick det ännu bättre och han lyckades vinna tävlingen på 8 poäng. Förutom den stora äran kommer han att få konstruera nästa års tävling. Dessutom kommer vi att få ha vandringspriset ett helt år på vår hylla. Ingen som besöker vårt hem kommer att kunna undgå den synen.

Själv kunde jag knappt någon av frågorna. För den som vill mäta sina intellektuella krafter med Tågpojken publicerar jag hela tävlingen nedan. Den rätta raden är följande: 1:1, 2:1, 3:2, 4:1, 5:1, 6:1, 7:X, 8:X, 9:X, 10:2, 11:1 och 12:2.

En glad tågpojke tar emot vandringspriset i form av en keramisk stins. I bakgrunden prisutdelaren och vår nya klubbmästare (ordförande) Ola Bengtsson..

 Här kan vem som helst tävla med Tågpojken. Lycka till.